muffin.nu

Jag har anlänt till den stora staden i väst igen. Tåget ankom vid 16-tiden och jag har ägnat kvällen åt att packa upp och softa lite. Tänkte snart knyta mig eftersom det är en del att fixa under morgondagen inför ett litet samkväm chez moi som bestämdes för inte så länge sedan.

Jag har de senaste dagarna gått och fnulat på min sammanfattning av 2007. En lista blir det, som sig bör, men jag funderar även på ett något abstrakt återgivande av vad som hänt mig under året. Får väl se vad det blir av det.

Som vanligt är det knäpptyst. Jag är van med brummande bussar flera gånger i timmen utanför mitt sovrumsfönster på Penny Lane. Därför blir det lite av en omställning när jag kommer ut till Sörvik där man inte hör ett dyft. Just nu sitter jag vid soffbordet och tittar ut över ett frostigt landskap ner mot Burtjärn. Solen är fortfarande gömt bakom berget på andra sidan tjärnen, men det ser ut att bli en fin dag när den väl behagar titta fram.

Misslyckandet jag var rädd för lyckades undvikas och måndagen blev därmed en mycket bra dag.

Kaffe, öl och mat med diverse trevliga personer gjorde inte det hela sämre.

Jag har äntligen com(mit) hem (ni fattar va?kulkul). Eftersom det är mörkt ute hela dagarna så betyder det ju egentligen inte att det är sent om det är mörkt. Men nu har jag faktiskt kommit hem ganska sent. Och det är mörkt.

Jag är dessutom lite hungrig. Men inte lika hungrig som gubben på bussen. Han mumsade friskt i sig både naglar och tillhörande nagelband. Gott tyckte han.

...'cause tramps like us, baby, we were born to run...