Pendeltåget, måndag kl 17.00. Nypåstigna resenärer letar efter sittplats. Stämningen i den svenska kollektivtrafiken är som alltid gemytlig, social och kärvänlig. Platserna däremot, är få. Flera påsar har dock lyckats få sig en plats. En av påsarna har en blundande medelålders kvinna till matte. Resenären säger försiktigt "Ursäkta? Ursäkta? Skulle jag kunna få sitta här?", kvinnan verkar okontaktbar. Den oskyldige resenären sätter sig därför på sätet, bredvid kassen och gör ett nytt försök till kontakt. Kvinnan tittar nu upp från sin låtsas-slummer, ger en dödsblick parad med en djup suck och tar undan påsen. Den japanska utbytesstudenten på sittplatsen mitt emot ser chockad ut. Jag får onda blickar, mummel och suckar i 3 stationer. Livet i Stockholm, you gotta love it.
Idag torsdag, har jag hållit mig från kollektivtrafiken. Sitter nu här som den proffspackare jag är (ehum) och coachar sambo P i sitt packande. Har precis letat fram diverse saker varje människa bör ha i sin resenecessär, kompresser, Dimor, resorb och solskydd. Nu bör han klara sin resa till andra sidan joooorden galant. Jag däremot, jag ska hålla mig inne så mycket det bara går. Njuta av att skriva resultat, diskussion och slutsats efter en termins ex-jobbande.
Nej njuta, det kanske var att ta i. Däremot kommer jag njuta när skrivandet är klart. Då blir jag ledig länge (förhoppningsvis) och ska njuta av fina böcker och dylikt. Kanske borde man till och med slå till på ett par långfärdsskridskor nu när vi återigen verkar få en fin vinter.
Här om veckan var jag och såg senaste Harry Potter-filmen. En helt okej underhållning på en onsdag men en sak fick jag klar för mig, hardcorefansen (Mary och Val) gav mig IG på att inte ha läst böckerna. Ärligt talat känner jag att jag förstår inte plotten riktigt, vad är det som gör denna Harry Potter så otroligt speciell (nu skrattar några, nu gråter några och några suckar)? Kanske borde man ändå läsa böckerna, då ökar jag sannolikheten att förstå sista filmen lite bättre gissar jag...
Barn som jag är, vilket ni redan märker i föregående stycke, har jag i min jakt på julstämning och roande moment under mina skrivardagar även sett på årets julkalender Hotell Gyllene knorren. Jag vet inte vad ni tycker, men att bedöma julkalendrar post Sunes jul känns lite onödigt.
"Det finns en första plats som inte går att nå
För ingen tror att de är nåt där jag kommer ifrån"