September har gjort sitt intåg på västkusten. Just nu slår regnet mot fönstren som vetter mot öst och allt är precis så där höstigt grått som det ska vara så här års. Som syster konstaterade, det är ganska mysigt att vakna när det regnar utanför. Det verkar heller inte blåsa så mycket, så då känns det inte alltför jobbigt att ta sig utanför dörren om det skulle behövas under dagen.
Min semester blev så bra som jag hade tänkt mig. Jag fick som nämnt en stund i Bergslagen efter Europaresan, och det var välbehövliga vilodagar som spenderades i Sörvik. Jag kunde komma tillbaka till jobbet utvilad, och det höll i sig i hela två dagar innan man var inne i vardagslunket igen. Det blev dock en mjukstart under den första jobbveckan. Det handlade mest om att försöka komma på vad jag faktiskt gjorde för en månad sedan. Dessutom flexade jag halva fredagen för att kunna gå på Way out west med syster yster.
Det var den första riktiga festivalen jag har varit på, och som sådan var den perfekt. Gångavstånd hemifrån till festivalområdet, även om vi snålade och tog bilen på lördagen (jag hittade en boendeparkering vid Änggården, yay för miljöbil). Regnet som SMHI hade utlovat yttrade sig endast som ett par skurar under de två dagarna jag stod och blev trött i ryggen framför scenen. Det var på det stora hela mycket bra organiserat, även om maten var en smula dyr.
Det viktigaste var självklart artistuppbådet och det var verkligen riktigt, riktigt bra. Jag hann med att se Christian Kjellvander(!), Iron & Wine, Mando Diao, Looptroop Rockers(!!), Franz Ferdinand, Sonic Youth, Grinderman, Sigur Rós(!!), Broder Daniel, José González(!), Sahara Hotnights, Frida Hyvönen, N*E*R*D, Håkan Hellström(!) och Neil Young(!!!!!!!). Det var inga krockar alls mellan akter jag ville se, men på grund av strategiska val så fick jag betrakta vissa akter på avstånd medan jag stod och vaktade bra plats för artisten efter.
Det bästa under festivalen var självklart finalen på lördagen med Neil Young, den ursprungliga anledningen till att jag gick till festivalen. Efter att vi hade sett N*E*R*D så tog vi oss framåt för att få bra plats på Håkan Hellström en timme senare, vilket bara var en plan för att få riktigt bra plats på Neil Young. Min syster lyckades sno åt sig platser längst fram vid stängslet, så vi stod och trängdes med svimmande flickor medan Håkan spelade. Vilken annan dag som helst hade det varit toppen att se Håkan på nära håll, men den kvällen stod jag mest och tänkte på att jag skulle få se Neil Young från första parkett.
Håkan var bra, som vanligt, men inte i klass med konserten i Lisebergshallen 2002, eller på Bananpiren nåt år efter. Han var heller inte i klass med gubbfan som klev på en timme efter att Håkan med band hade spankulerat av. Innan dess hade vi stått och hängt på staketet och lyssnat till The Flaming Lips spela sista versen ur After the gold rush, en hyllning till vad som skulle komma. Sedan kom Neil ut och visade alla var skåpet skulle stå. Och vilket skåp sedan. Best. Konsert. Evah.
Efter festivalhelgen var det dags för jobb igen, och det knallade på ett par veckor tills jag tog en minisemester och flög till London över en långhelg. Jag tror vi slog rekord i att besöka turistattraktioner under två heldagar, men jag återvänder gärna fler gånger och lär känna staden bättre.
När jag landade i Göteborg igen hade syster flyttat in för att börja läsa till socionom på GU. Hon bor på en madrass i mitt datarum och har hittills hjälpt mig med att göra en tripp till IKEA samt rensa ur mina hyllor. Rensningen var välbehövlig eftersom jag hade stuvat in en massa gamla CDROM-skivor från högstadietiden som legat förvarade i kartonger tills flytten till Sörvik gick för ett år sedan. Jag sparade en del (bl.a. lite partymixar jag och Daniel slängde ihop för sisådär 7 år sedan), men slängde det mesta, och det jag sparade stoppade jag ner i förvaringslådor jag införskaffat på tidigare nämnda möbelföretag.
Sen har jag även hunnit med att få nytt uppdrag på jobbet, så nu delar jag min tid mellan KappAhl och HTS. Och så ser det ut som det kommer något riktigt skoj fram i höst, får se hur det artar sig.