I en röd passat gled jag och tre darlkarlar fram över vägarna. Grönskan tätanade och bergen blånade ju mer avlägset Stockholm blev.
Och här sitter jag i ett av mina gamla rum hos föräldrarna. Jag är troligen skyldig till den fina färgglada krumeluren på tapeten. På måndag börjar jobbet på blodcentralen och jag ska därmed vara här till minst mitten av juli.
Terminens sluttenta skrevs igår och det var inte åt helvete men jag är lite bitter. Bara lite. Efter att ha klickat igenom kanske 1000 blodkroppar för att lära sig hur de ser ut kan det väl komma åtminstone en litenliten bild på de. Men nej. Åt h-vete med histologi.
Jag tänker nämna Krunegård igen. Mina kära vänner Klara och Malin lät sig lätt övertalas att följa med och bli lite popkulturella. Så vi begav oss till medis för en GUDOMLIG spelning. De tackade för upplevelsen och bad mig fortsätta informera om liknande händelser. Kaka var också med, hon sa något så sant; det var nästan i närheten av Leksandsgropenkänslan och första Håkan-konserten för 100 år sedan. Det betyget får man inte lätt.
Hursomhelst. Hur skönt kan det vara att bli ledig? Även om jag ska jobba så är det sjukt skönt. Igår drack vi vin tills vi storknade och sen tog jag en promenad hem genom Solna sådär kring 03. Inte populärt gjort. Man kan ju bli våldtagen som jag hört så många gånger förr.
Här kan man inte bli våldtagen (eller?) så jag ska gå runt själv mitt i natten allt jag orkar. I natt ska nog jag och granntanten vandra lite tillsammans. En öl ska intas någonstans och ett halvår av liv ska pratas igenom. Hon borde alltid vara så nära som på andra sidan häcken. Det vore trevligt. Om inte Gbg fanns skulle kanske alla kära bo i Stockholm. Vi får önska bort Gbg.
Jag ska gå och ta av mig mina 550-kronors vuxensandaler nu, ingådda och klara. Första vårdjobbet here i come.
Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad