2007 har passerat med buller och bång och lämnat kvar en lätt huvudvärk och en förbenad massa disk som jag inte orkat ta tag i än. Utanför verkar folk inte riktigt fatta att nyåret har varit utan smäller av mesraketer med ojämna mellanrum.
Det är inte att man undrar vad jag egentligen tyckte var bäst med 2007, så därför tänkte jag sammanfatta det i min traditionsenliga lista. Jenilane gav sin igår, men jag ville vänta och se ifall 2007 kunde ge nåt de sista timmarna igår. Sålunda; håll till godo:
Årets skiva: Hård kamp mellan tre svenska artister/band: Säkert, Sällskapet och Christian Kjellvander. I slutändan får nog den sistnämndas I saw her from here/I saw here from her hamna överst, men valet var svårt. Ett bra skivår för övrigt, och jag kommer säkert hitta nåt i efterhand som vanligt.
Årets konsert: Antony and the Johnsons i Dalhalla. Fruktansvärt bra. Inte långt efter hamnar Tomas Andersson Wij på Konserthuset, och Säkert på Nefertiti.
Årets gitarr: En Martin 000-15 som jag gav mig själv i examenspresent. Halsen är redan blanknött av flitigt användande.
Årets film: I'm not there, den mycket speciella Dylanfilmen. Titta först på No direction home följt av I'm not there och förundras över Cate Blanchetts klockrena rollprestation.
Årets bok: Jag läser mycket mindre än jag skulle vilja, och jag hänger sannerligen inte med i utgivningstakten. Snarare håller jag på att plöja klassiker och därför får årets bok 2007 vara en gammal bok, nämligen On the road av Jack Kerouac.
Årets examen: Min.
Årets bananskal: Det nya jobbet.
Årets lättnad: När handläggaren på Stena ringer och säger att om jag vill ha Penny Lane-lägenheten så får jag den. Jag var yr i ungefär en timme efteråt.
Årets tyngsta: Sängen som skulle bäras upp för spiraltrappan vid flytten. Otympligt och jävligt. Hiss hade varit trevligt.
Årets måltid: En mycket mycket mycket god pasta med lax och murkelsås på afterworken på Bersåbar.
Årets låt: When the mourning comes. Kjellvander kniper platsen här också.
Årets separationsångest: Flytten från Rännan. Det var en bra lägenhet som jag hann bo i länge.
Årets promenad: Den årliga höstpromenaden längs Vasagatan fick sig en twist när jag bestämde mig för att ta vägen genom Slottsskogen hem.
Jag har säkert glömt en massa saker som har varit bra under året och som förtjänar att vara här. Det finns också saker jag medvetet inte tar med på listan av en eller annan anledning. Men det är ju det bästa med subjektiva saker som inte har några pretentioner om objektivitet; jag får göra precis som jag vill.
Nu väntar jag med spänning på vad 2008 har i sin hand.