Eftersom Thomas tyckte att jag skulle in och ändra en grej här på sidan så passar jag på och bloggar lite.Först och främst så kan jag behandla titeln på bloggen. Vi läser nämligen Matematisk Analys IT del två just nu, och det är en riktigt dryg kurs. Det faktum att det är svårt underlättas inte av att vi har en mupplärare i kursen. En sån där typisk akademiker som förmodligen aldrig lämnar skolans område och aldrig har läst en kurs i pedagogik.
Sen så är upplägget på kursen lite dumt. Vi har en föreläsning i veckan, då jag lär mig i princip ingenting, och sen två 4-timmars gruppövningar, där det är meningen att vi ska lära oss av det som står i boken. Men eftersom den suger är det inte särskilt lätt, tyvärr.
Punkt nummer två gäller min skärm. Jag investerade i en ny skärm häromnyssens som krånglade, så igår fick jag utbytesskärmen. Allt är därmed frid och fröjd, och jag ska förmodligen klara av att sitta längre stunder och koda på sidan utan att få ont i huvudet.
Avslutningen handlar om en upptäckt. Möjligtvis ingen revolutionerande upptäckt, men för mig var det iaf trevligt. Jag har nämligen upptäckt världens näst vackraste ljud, det ljud som uppstår när man glider med fingrarna över strängarna på en gitarr.
Den variant som är vackrast är när man byter mellan ackord eller liknande. Helst av allt ska det vara på en stålsträngad akustisk gitarr.
För demonstration rekommenderar jag Paus' Slutsats eller Kents Innan allting tar slut.
Självklart är detta oerhört subjektivt.
Allt som är kvar är ett fotografi