Förra veckan, en av de få kvällar det faktiskt var sol- och shortsväder, tog jag på mig skavsårsskorna och skulle scouta kring mina nya kvarter. Hade inte gjort det tidigare, och eftersom mina fritidssysselsättningar börjar skifta fokus så tänkte jag att det var dags. Gott väder som sagt.
En smula sentimentalitet har smugit sig på så här mitt i veckan. På väg till jobbet såg jag två tjejer cirka 15 år unga som gled runt och bara hade sommarlov, tidigare såg jag ett litet gäng med ungdomar som också bara hängde. Sen hörde jag Kent. Så var vi tillbaka till 15 då livet var ganska annorlunda men rätt trevligt. Kanske insåg man det inte riktigt då, hur fint man hade det på ett sätt. De problem man hade kändes, självklart, som störst i världen men när man ser tillbaka på det känns de som alltid ganska triviala.
Igår när jag gick hem från Axel Dahlströms torg med ett par postpaket i famnen så lyssnade jag på Candi Staton. När jag kom inom synhåll av min port så fick min Iriver för sig att spela hennes version av In the ghetto. Passande? Njae, både och. Betong? Litegrann. Gråa hus? Jo. Men jag trivs, och till skillnad från droggo så tycker jag bara det är trevligt med en massa barn ute på gården.
"Jag skulle beskriva mig själv som rastlös."(Och så gillar jag att vara i naturen om någon frågar). På sistone har en känsla av rastlöshet men samtidigt trötthet infunnit sig. Vad detta beror på är nog en mix av obeslutsamhet, nervositet och en tvångstanke kring att jag måste göra något kul, det gör ju alla andra.
Jag har hört att det regnar en del i söder. Jag säger ju det. Man ska hålla sig till norr. På Karlavagnen, vilket är ett riktigt kvalitetsprogram på radion, pratade de precis med en Stockholmskille som satt i sin bil på väg upp till Särna. (Han kan aldrig komma därifrån tänkte jag, i så fall ska han skämmes för sitt uttal.) Han skulle hälsa på sina föräldrar som, hör och häpna, flyttat upp dit för ett år sedan. Det finns alltså hopp även där. Det kanske är det man ska göra. Köpa sig en skoter, ett metspö och bestämma sig för att mygg är ens nya favoritdjur och ta sitt pick och pack och dra till Särna permanent. Bo i stugan, bara tänka, grilla korv, spela Yatzy och må bra. Sälja en fisk då och då för att få det att gå ihop- vad sägs? Vad är det som säger att det inte är just det som kommer göra mig allra lyckligast i mitt liv. Ska lägga fram förslaget till sambopeter tror jag, får se om han ser allt det underbara i det som jag gör.