Vintertid. Jag vaknar på morgonen och är lite förvånad att det faktiskt är ljust när jag åker till jobbet. Men det åtgärdas väl snart antar jag. Och när jag åker hem på eftermiddagarna är det mörkt. Man kan bli less för mindre.Träden börjar bli nakna. Slottskogens höstbrand håller på att släckas, och jag hann med att ta min höstpromenad längs Vasagatan innan regnen kom och förvandlade löven på marken till en klibbig sörja.
Det har varit en händelserik vecka.Efter en utomordentlig helg hemma i l-a med lite snö, billigaste tågbiljetten någonsin=37 kr, (de som känner mig vet att jag inte kan bli mycket nöjdare), vacker sol och god mat har mycket bra hänt.
Uppsala stadskärna förärades idag av ett besök utav mig. Eftersom alla verkar fylla år i september och oktober hade jag samlat på mig tre presenter som behövdes inköpas. Så sagt och gjort, affärer och butiker besöktes. Det som slog mig var hur otrevligt bemött jag blev av alla härliga kassörskor. På en affär besvärade sig inte kassörskan med att varken svara på mitt hej eller titta på mig en enda gång, hon hade nämligen fullt upp med att tala med sin kollega. På nästa ställe var det istället telefonen med en sjuk arbetskamrat som var angeläget, på tredje stället träffade jag på urtypen för kassörskorna; sur, bitter, lite hånande 50+ tant som börjar inse att det här tydligen blev hennes liv, ta hand om jobbiga kunder som vill handla varje dag, nej fy tusan vad jobbigt.
I en blåsig stad som just börjar känna på de första kalla höstvindarna så sitter jag i min lägenhet på Penny Lane och konstaterar att de tre senaste dagarna har varit fina ur ett musikaliskt perspektiv. I onsdags kom jag hem och hittade José González senaste liggande innanför dörren och kvällen spenderades tillsammans med den. Igår damp ett vadderat kuvert ner med Winnerbäcks senaste samt några ytterligare bidrag till mitt projekt att komplettera min Neil Young-samling. Idag kom jag hem och fann Springsteens senaste. Tre nya skivor på tre dagar.
06.46 var de underbara siffrorna som lyste från digitalklockan och mötte mina ögon imorse. Min reaktion till detta var herregud och en insikt att nu skulle det bli till att vara rekordsnabb (samma som i rekordbra, rekordgott osv.) för att hinna med det lilla, belamrade SJ-tåget som avgår från Uppsala station 07.09. Sagt och gjort, kläderna kläddes på, matlådan och mackor åkte ner i väskan, lägenheten lämnades 06.51 och en plats på tåget intogs med god marginal.