Pendeltåget, måndag kl 17.00. Nypåstigna resenärer letar efter sittplats. Stämningen i den svenska kollektivtrafiken är som alltid gemytlig, social och kärvänlig. Platserna däremot, är få. Flera påsar har dock lyckats få sig en plats. En av påsarna har en blundande medelålders kvinna till matte. Resenären säger försiktigt "Ursäkta? Ursäkta? Skulle jag kunna få sitta här?", kvinnan verkar okontaktbar. Den oskyldige resenären sätter sig därför på sätet, bredvid kassen och gör ett nytt försök till kontakt. Kvinnan tittar nu upp från sin låtsas-slummer, ger en dödsblick parad med en djup suck och tar undan påsen. Den japanska utbytesstudenten på sittplatsen mitt emot ser chockad ut. Jag får onda blickar, mummel och suckar i 3 stationer. Livet i Stockholm, you gotta love it.